Små problem kan bli stora problem
Ett par individer som litar på varandra och har ett samarbete, har kul tillsammans och allt går lätt som en dans :)
Jag ser allt för ofta hästar och människor som inte har förtroende för varandra. Hästen är frustrerad och ryttaren blir ofta rädd eller arg på hästen. En ryttare som säger att hästen "är så glad" när den slänger med huvudet och kickar bakåt, vet inte att hästar gör det av en anledning och den är i alla fall inte glad.
Jag ser ryttare som är spända när de leder sin häst. De försöker hålla så tajt de kan i tyglarna och överför då all osäkerhet till hästen som inte förstår vad det handlar om. Hästen höjer huvudet högt och tittar sig omkring åt alla håll för att förstå vad som händer och förbereder sig till flykt. Människan blir ännu nervösare och försöker hålla fast hästen.
Det här är bara ett par av olika situationer som jag har sett, som tack och lov slutar lyckligt de flesta gånger och människa och häst överlever ju de flesta gånger.
Varför ska man överhuvud taget sitta på en häst som man inte känner sig säker på? Eller ens leda en häst om man inte känner sig säker på hur man ska hantera den, om det uppstår en "farlig" situation???
En häst som inte står still, slänger med huvudet och tittar åt ett helt annat håll än där du är, bockar, sparkar bakut, håller huvudet högre än ditt, slänger med svansen, inte håller det tempo som du tänkt m.m.
Allt det här är tecken på att hästen egentligen struntar i dig som människa. Du borde göra något åt det!
Hur kul är det att rida sin häst om man inte känner sig säker? Eller om man inte litar på sin häst i olika situationer, på marken eller från ryggen? Hur kan man utsätta sig för det, dag för dag?
Ofattbart tycker jag!
Mitt liv är för värdefullt för att jag skulle utsätta mig för den livsfara som det innebär att ha en häst som inte tror och litar på mig.
Jag ser till att ha fullt förtoende och ett bra samarbete med mina hästar och att vi ska kunna lita på varandra i alla lägen.
Det ska vara lätt och kul att rida och vara tillsammans med sina hästar :)
Jag ser allt för ofta hästar och människor som inte har förtroende för varandra. Hästen är frustrerad och ryttaren blir ofta rädd eller arg på hästen. En ryttare som säger att hästen "är så glad" när den slänger med huvudet och kickar bakåt, vet inte att hästar gör det av en anledning och den är i alla fall inte glad.
Jag ser ryttare som är spända när de leder sin häst. De försöker hålla så tajt de kan i tyglarna och överför då all osäkerhet till hästen som inte förstår vad det handlar om. Hästen höjer huvudet högt och tittar sig omkring åt alla håll för att förstå vad som händer och förbereder sig till flykt. Människan blir ännu nervösare och försöker hålla fast hästen.
Det här är bara ett par av olika situationer som jag har sett, som tack och lov slutar lyckligt de flesta gånger och människa och häst överlever ju de flesta gånger.
Varför ska man överhuvud taget sitta på en häst som man inte känner sig säker på? Eller ens leda en häst om man inte känner sig säker på hur man ska hantera den, om det uppstår en "farlig" situation???
En häst som inte står still, slänger med huvudet och tittar åt ett helt annat håll än där du är, bockar, sparkar bakut, håller huvudet högre än ditt, slänger med svansen, inte håller det tempo som du tänkt m.m.
Allt det här är tecken på att hästen egentligen struntar i dig som människa. Du borde göra något åt det!
Hur kul är det att rida sin häst om man inte känner sig säker? Eller om man inte litar på sin häst i olika situationer, på marken eller från ryggen? Hur kan man utsätta sig för det, dag för dag?
Ofattbart tycker jag!
Mitt liv är för värdefullt för att jag skulle utsätta mig för den livsfara som det innebär att ha en häst som inte tror och litar på mig.
Jag ser till att ha fullt förtoende och ett bra samarbete med mina hästar och att vi ska kunna lita på varandra i alla lägen.
Det ska vara lätt och kul att rida och vara tillsammans med sina hästar :)
Kommentarer
Trackback
