carinawiberg

Idag fick jag se vad min träning har resulterat i.
Fruma och jag promenerade genom vår hästhage och upp i skogen där jag skulle sitta upp. Jag märkte på Fruma att det var något runt oss, för hon var focuserad både på mig och på det som hon hörde. Men hon var helt lugn och stod still. Under tiden när jag ställde om stigbyglar och satt upp så skuttade det fram en råbock. Han sprang runt fram och tillbaka och Fruma den lilla duktiga hästen höjde bara ena ögonbrynet.
Så började vår klättring uppför berget, hon klev på i den djupa snön och jag stannade en gång så hon fick pusta lite innan vi fortsatte.
Väl uppe på toppen så sprätte det upp en orrtupp, bara 10 meter framför oss, och Fruma tog bara ett steg åt sidan. Vi fortsatte framåt och strax flög det upp en till, ca 30 meter före oss, därefter en till, bara 5 meter vid sidan om oss och sedan ännu en.

Alltså, 5 orrar satt och kurade i snön i sina hålor, och den duktiga hästen bara tittade och vi gick lugnt vidare.
Skönt att jag har tränat så mycket med våra hästar att de tål sådana överaskningar i skogen.